LÖRDAG
Gårdagen var helt flippad. Jag var ute. 11 shots, 2 cider, 1 redbull vodka räckte för att jag skulle bli helt bananas. Jag förstår inte att jag kan dricka, jag menar det är helt sinnes vad mycket kalorier det innehåller.. Dessutom kan jag ju inte kräkas, jag menar vad är det då för vits att dricka? Visserligen är det lite lättare med flytande än fast, men ändå. Jag dricker inte ofta, men igår gjorde jag det. Jag mår sådär.
Jag valde dessutom att äta frukost idag.
2 skivor bröd m. smör och ost
2 dl yoghurt med 4 msk müsli
juice
Lunchen såg ut följande:
Couscous
Lax
Fetaost och tomater
Mellis:
1 brödskiva m smör, ost och skinka
JAG ÄR SÅ JÄVLA GRYM. Jag har inte kräkts. Jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte. Pendlar inte ni ibland? Vill ni inte vara friska ibland? De stunderna är få för mig, men de finns. Jag vet inte om jag är tillräckligt motiverad för att ta tag i det här, men jag vet också att det fungerar inte så som det är nu. Jag menar... Varje gång jag bestämmer för att inte äta, och klarar det, känner jag en känsla av lycka. De gånger då jag inte klarar mina mål bryter jag ner mig själv så hårt. Det tär fruktansvärt på mig själv och jag vet inte om jag är kapabel till att fortsätta så här längre.
Däremot nu när jag ätit får jag en sån obeskrivlig ångest. Jag vill inte vara såhär fet, men någonstans så vet jag också att jag måste försöka förändra både min självbild och min självklänsla. Jag beundrar verkligen människor som är feta och lyckliga, för mig går det inte ihop. Jag menar absolut inget elakt mot någon men jag önskar bara att jag kan , någongån i framtiden, få trivas med mig själv som jag är. Det ska ta mig fan inte spela någon roll vad de digitala siffrorna på vågen visar.
På ungefär ett halvår har jag inte kunnat äta knappt någonting alls. Jag har kräkts efter varenda måltid. Jag tror faktiskt att jag är beredd att göra en förändring. Jag vill verkligen inte gå upp i vikt, jag är livrädd för det, men jag vet också att det inte är jag som är rädd, det är ätstörningen.
Jag valde dessutom att äta frukost idag.
2 skivor bröd m. smör och ost
2 dl yoghurt med 4 msk müsli
juice
Lunchen såg ut följande:
Couscous
Lax
Fetaost och tomater
Mellis:
1 brödskiva m smör, ost och skinka
JAG ÄR SÅ JÄVLA GRYM. Jag har inte kräkts. Jag vill, jag vill inte, jag vill, jag vill inte. Pendlar inte ni ibland? Vill ni inte vara friska ibland? De stunderna är få för mig, men de finns. Jag vet inte om jag är tillräckligt motiverad för att ta tag i det här, men jag vet också att det fungerar inte så som det är nu. Jag menar... Varje gång jag bestämmer för att inte äta, och klarar det, känner jag en känsla av lycka. De gånger då jag inte klarar mina mål bryter jag ner mig själv så hårt. Det tär fruktansvärt på mig själv och jag vet inte om jag är kapabel till att fortsätta så här längre.
Däremot nu när jag ätit får jag en sån obeskrivlig ångest. Jag vill inte vara såhär fet, men någonstans så vet jag också att jag måste försöka förändra både min självbild och min självklänsla. Jag beundrar verkligen människor som är feta och lyckliga, för mig går det inte ihop. Jag menar absolut inget elakt mot någon men jag önskar bara att jag kan , någongån i framtiden, få trivas med mig själv som jag är. Det ska ta mig fan inte spela någon roll vad de digitala siffrorna på vågen visar.
På ungefär ett halvår har jag inte kunnat äta knappt någonting alls. Jag har kräkts efter varenda måltid. Jag tror faktiskt att jag är beredd att göra en förändring. Jag vill verkligen inte gå upp i vikt, jag är livrädd för det, men jag vet också att det inte är jag som är rädd, det är ätstörningen.
Kommentarer
Postat av: danni
fyfan vad grym du är. <3
vad du än vill med livet tror jag du klarar det, du verkar vara en sån person.
stay strong. <3
Postat av: Skinny
du är asgrym ja,inte bra att spy ju .
pussar på dig gumman<33
Trackback
